En mjukare väg in i sommaren

Ska vi verkligen springa snabbare och stressa hela vägen in i semestern?

Det är märkligt egentligen. Hur många av oss längtar efter sommarsemester och vila nästan hela året - och när den väl börjar närma sig så är det som att vi kör på ännu fortare. Gasen i botten in i det sista. Vi ska hinna klart. Avsluta. Stänga de sista projekten. Svara på mejl. Hinna med de sista kunderna. Kalendern fylls samtidigt som kroppen redan är trött. Det är nästan som att vi tänker att vi måste göra oss förtjänta av vilan. Som om vi inte arbetat nog för den redan.

Och kanske är det därför som de första dagarna av semestern inte alltid blir som vi tänkt oss. För vissa tar det flera dagar innan kroppen förstår att tempot faktiskt förändrats. Systemet går fortfarande på högvarv trots att kalendern plötsligt är tom. Att känna sig rastlös och ha svårt att koppla av är inte ovanligt. Har man levt länge med ett högt tempo kanske lugn inte känns särskilt lugnt, det känns mest ovant och tomt.

För andra inleds varje semester med sjukdom eller en "krasch" där kroppen inte vill annat än att sova eller ligga på soffan. Efter att ha pressat hjärna och kropp och kört på utan att lyssna till signaler och behov så finns det nu utrymme att vila, och det ser då kroppen till att få - om den så måste blir sjuk på köpet.

Samtidigt verkar sommaren också ha blivit något vi ska lyckas med. Vi ska ta vara på tiden. Vila ordentligt. Umgås ordentligt. Skapa minnen. Göra rätt saker medan vädret är fint. Hinna träffa alla. Känna oss närvarande och tacksamma. Och mitt i allt det där börjar ledigheten nästa likna resten av året. Även vilan får prestationskrav. Semestern blir ännu ett projekt att lyckas med. Men återhämtning sker sällan när den blir ett projekt.

Återhämtning sker när vi släpper taget. När vi tillåter oss att bara vara. Kan det vara så att de flesta faktiskt inte längtar efter den perfekta sommaren? Jag tror att många egentligen längtar efter något mycket enklare. Att få sänka axlarna lite. Att få känna att man inte måste prestera hela tiden. Inte maximera tiden. Inte hinna allt. Bara komma ikapp sig själv lite.

Och kanske skulle vi må bra av att tänka annorlunda kring ledighet över lag. Inte göra den till ett tvärt stopp efter full fart. Utan att tillåta oss en mjukare övergång. Att få trappa ner innan semestern börjar. Och kanske få trappa upp långsamt när den är slut. Att som människa få en chans att hinna ställa om till ett annat tempo - inte bara göra det som fungerar i kalendern.

Varmt välkommen till mig,

Joanna Wilkås, legitimerad psykolog i Örebro och online

Boka tid direkt online